stellalo.blogg.se

Stella har gått ett år i skolan och vi siktar nu framåt mot år 2. Som jag tidigare har skrivit så är det viktigaste i skolmiljön en positiv inställning och att Stella har kamrater. Till år 2 mister vi en jätteduktig pedagog som har följt Stella sedan förskoleklass och det känns tråkigt men till vår glädje finns hon iallafall kvar på fritids. Klassläraren ska arbeta med fortbildning en dag i veckan och klassen kommer då att ha vikarie. Det känns som att det skulle kunna påverka Stella negativt då hon är ganska försiktig och då man som vuxen många gånger måste läsa av situationen. Att man känner Stella och vet hur hon fungerar är då en förutsättning. Till klasslärarens hjälp kommer det att finnas två pedagoger, en av dem har arbetat under det första läsåret, den andra är ny. Kanske kan dessa pedagoger bli en trygghet när klassläraren inte är med. Mina funderingar och osäkerhet kring om och hur Stella fixar skoldagen utan en pedagogisk resurs finns kvar och växer sig allt starkare. Samtidigt så finns det en rädsla att en resurs till Stella skulle kunna innebära att hon får en bra situation som individ men utan hänsyn till hur helheten ser ut i klassen.

Det gäller ju att försöka se det positiva och just nu längtar Stella efter att få börja skolan igen efter ett långt sommarlov. Mest längtar hon efter att få leka med sina kamrater och det är just den faktorn som väger tyngst, att hon är accepterad för den hon är och att hon har lekkamrater.

Idag var den första skoldagen och jag har varit med Stella under hela dagen. Redan innan uppropet kom det fram kamrater som glatt hälsade på oss. En ny pojke har det också börjat i klassen. Under den första lektionen berättade en flicka i klassen för den nya pojken att hon hade en funktionsnedsättning och lite om vad det innebar. Två pojkar räckte också upp handen och berättade att de kanske också skulle få hjälpmedel (vilket inte lät så troligt men det var det ingen av barnen som reagerade på). En fjärde elev berättade att hon skelar, att det händer mest då hon är trött och att ögonläkaren säger att det inte är någon fara. Det var så fint att se att olikhet sågs som något positivt och att elever med funktionsnedsättningar och, eller i behov av särskilt stöd var socialt delaktiga. Läsårets första skoldag handlade mycket om gemenskap och gemenskapen fortsatte då en klasskamrat följde med Stella hem.