Påhängscykel

Stella har snart haft sin cykel med stödhjul under ett år, men cyklandet går inte framåt. Hon är lika försiktig nu som när hon fick den. Hon blir jätterädd när den vinglar det minsta och hon trampar väldigt försiktigt, det är nästan så att den bara får komma lite i rullning, annars blir hon rädd. När man cyklar sakta så känns det ju alltid vingligt och ostabilt.

Idag läste jag ett tips om en påhängscykel från Biltema. Familjen beskrev hur påhängscykeln har gjort så att de kunnat ta sig runt hela familjen på cyklar. Deras barn hade som Stella inte velat cykla alls på egen cykel. Nu satt barnet på de vuxnas cykel och trampade på långa sträckor. Det hade också resulterat till att barnet lärt sig cykla med sin egen cykel.

Det här lät ju toppen. Äntligen skulle Stella övervinna sin rädsla och vi skulle kunna ge oss ut på cykelutflykter tillsammans, eller…

Några timmar senare så hade vi också handlat hem en påhängscykel. Efter mycket mek med att få fast den så var det äntligen dags för cykelturen. Inte ett dugg road (fast hon tyckte att den var fin) satte sig Stella till rätta och jag trampade sakta iväg. Hon var jätterädd och ropade högt ”mamma jag är rädd”. Jag talade lugnt med henne och berättade att vi bara skulle cykla fram och vända. När vi någon minut senar kom tillbaka var hon snabbt av cykeln, och jag undrar om hon någonsin kommer att sätta sig på den igen.
 
 
Allmänt | |
Upp