Barnkalas

Stella fyllde 8 år den 5 maj och idag har hon haft sitt första barnkalas. Hon gillar inte stora tillställningar eller om det blir för livligt, då drar hon sig undan så ett småskaliga kalas var det tvunget att bli. Jag har alltid varit noga med att inte välja ut när syskonen har haft kalas, vi har alltid bjudit alla ur samma årskull när de varit yngre och gått på förskola. Den här gången fick vi begränsa oss till att bara bjuda tjejerna. Lite tråkigt kändes det allt att inte kunna bjuda de killar som hon leker med i klassen men om alternativet hade varit att ”plocka bort” några av flickorna så var det inget alternativ. Det har gått två veckor sedan jag och Stella åkte runt och lämnade inbjudningskorten i kompisarnas brevlådor. Två stycken kompisar svarade att de inte kunde komma och två stycken tackade ja. Elva stycken var bjudna. På kalasmorgonen bakade vi tårta och muffins. Dukade och blåste upp ballonger. Stella vek servetter och berättade för mig alla barnens namn samtidigt som hon gjorde fint på bordet. Jag förberedde henne på att vi inte viste vilka som skulle komma och att det kanske bara blir de två som tackat ja. Fem minuter innan avsatt tid så kommer första kamraten som tackat ja. Det knyter sig i magen på mig och jag tänker ”tänk om det bara blir två som kommer” samtidigt så tänker jag att det kommer att bli bra det också. Snabbt dukar jag bort två av tallrikarna som vi hade placerat på gaveln av bordet. Fick för mig att det kanske skulle se och kännas bättre om det inte var så många tomma tallrikar. Jag han också tänka att syskonen kan ju faktiskt fylla upp tre av platserna. Jag tror att det är rädslan som jag då kände som har gjort att vi inte tidigare har haft kalas. Jag vet att Stella har kamrater på skolan men rädslan finns där ändå. Sen knackar det på dörren och in kommer de en efter en. Strålande ansikten med paket i händerna som de räcker över till Stella. På ett paket sitter ett kort med en liten nallebjörn som håller i ett hjärta. På insidan av kortet har kompis C skrivit för hand ”Grattis Stella Va du är fin”. Stella är så glad och jag är så glad och känner en otrolig tacksamhet över att hon är en i den här fina gruppen. Till bordet var vi tvungen att duka fram de där två tallrikarna på gaveln och inte fanns det plats för syskonen heller.
Allmänt | |
#1 - - Johanna Gunnarsson :

Åhh.. Blir alldeles rörd. Känner igen rädslan. Men så fint att så många kom. 😄

#2 - - jenny:

men va fint. Blir också rörd.

Upp