Inkludering i skolan : undervisningsstrategier som fungerar av David Mitchell

Som jag har tagit upp i tidigare inlägg så har särskolan en stark kultur i vårt samhälle och väldigt lite finns skrivet kring elever med kognitiv funktionsnedsättning som går i grundskolan. Internationella studier styrker inkludering även för dessa elever.

Äntligen finns det en bok översatt på svenska som tar upp vad inkluderande undervisning innebär och där elever med kognitiv funktionsnedsättning ses som en naturlig del av klassernas elevuppsättning. Olikheter ses som en tillgång och elever med intellektuell funktionsnedsättning finns med som exempel. Ett exempel är i kap 21 som belyser akustik. Det första ex. är med elever som har Downs syndrom. De är lika självklara som andra exempel med elever som har ex. hörselnedsättning.

Boken är en sammanställning av flera undervisningsstrategier i relation till elever i olika typer av skolsvårigheter.

”I en omfattande tidig undersökning av elever med måttlig-lindrig utvecklingsstörning var användningen av samarbetsinriktade inlärningsmetoder en av de faktorer som associerades med bättre resultat. Man konstaterade att denna strategi gynnade dessa elevers samspel med sina kamrater” (s. 23).

Buckley, S. (2006). Reflections on twenty years of scientific research. Portsmouth: The Down Syndrome Educational Trust.

Andra studier styrker också att elever med lindrig utvecklingsstörning får bättre resultat när de går inkluderade. Undervisningen måste såklart anpassas efter alla individer och det är just vad den här boken belyser. ”För vissa elever med intellektuell funktionsnedsättning måste uppgifter delas upp i mycket små steg och de behöver dessutom hjälp med till exempel egenvård” (s. 27).

Forskning visar att elever i behov av särskilt stöd gynnas både akademiskt och socialt av att gå inkluderade. Gemenskap och positiva förebilder är två viktiga faktorer.

 
 
 
 
Skola | | Kommentera |

Grundskolan år 2

Stella har gått ett år i skolan och vi siktar nu framåt mot år 2. Som jag tidigare har skrivit så är det viktigaste i skolmiljön en positiv inställning och att Stella har kamrater. Till år 2 mister vi en jätteduktig pedagog som har följt Stella sedan förskoleklass och det känns tråkigt men till vår glädje finns hon iallafall kvar på fritids. Klassläraren ska arbeta med fortbildning en dag i veckan och klassen kommer då att ha vikarie. Det känns som att det skulle kunna påverka Stella negativt då hon är ganska försiktig och då man som vuxen många gånger måste läsa av situationen. Att man känner Stella och vet hur hon fungerar är då en förutsättning. Till klasslärarens hjälp kommer det att finnas två pedagoger, en av dem har arbetat under det första läsåret, den andra är ny. Kanske kan dessa pedagoger bli en trygghet när klassläraren inte är med. Mina funderingar och osäkerhet kring om och hur Stella fixar skoldagen utan en pedagogisk resurs finns kvar och växer sig allt starkare. Samtidigt så finns det en rädsla att en resurs till Stella skulle kunna innebära att hon får en bra situation som individ men utan hänsyn till hur helheten ser ut i klassen.

Det gäller ju att försöka se det positiva och just nu längtar Stella efter att få börja skolan igen efter ett långt sommarlov. Mest längtar hon efter att få leka med sina kamrater och det är just den faktorn som väger tyngst, att hon är accepterad för den hon är och att hon har lekkamrater.

Idag var den första skoldagen och jag har varit med Stella under hela dagen. Redan innan uppropet kom det fram kamrater som glatt hälsade på oss. En ny pojke har det också börjat i klassen. Under den första lektionen berättade en flicka i klassen för den nya pojken att hon hade en funktionsnedsättning och lite om vad det innebar. Två pojkar räckte också upp handen och berättade att de kanske också skulle få hjälpmedel (vilket inte lät så troligt men det var det ingen av barnen som reagerade på). En fjärde elev berättade att hon skelar, att det händer mest då hon är trött och att ögonläkaren säger att det inte är någon fara. Det var så fint att se att olikhet sågs som något positivt och att elever med funktionsnedsättningar och, eller i behov av särskilt stöd var socialt delaktiga. Läsårets första skoldag handlade mycket om gemenskap och gemenskapen fortsatte då en klasskamrat följde med Stella hem.

 
 
 
Skola | | Kommentera |

Skolavslutning 2015

Stella har varit förväntansfull till examen och i skolan har de övat på sånger. Den sång som Stellas klass skulle sjunga gjorde jag bildstöd till så att de i klassen kunde följa med i texten på smartboarden när de övade. Vad jag inte tänkte på var att komma överens med Stella om examenskläder. Jag strök en klänning som jag tyckte var fin och lade fram en bolero som mormar har stickat till storasyster Olivia. På morgonen när Stella skulle klä sig protesterade hon på en gång och jag tog fram några andra klänningar och stickade koftor att välja på. Stella väljer en gulrandig som jag stryker. Hon klär sig och går in på sitt rum precis innan vi ska åka. Du får inte titta säger Stella, jag kommer snart… och snart kommer hon ut med leggings och en collegetröja med ett katttryck. De nystrukna examenskläderna ligger i en hög utanför garderoben. Jag försöker tala henne tillrätta och berättar att alla är finklädda idag. Men Stella tycker ju att den urtvättade katten är jättefin. Jag tänker att det är ju faktiskt hennes skolavslutning och att hon får göra som hon vill. Tycker att det är ganska galet hur viktigt det yttre är och kan se det som en styrka hos Stella att hon inte skulle döma någon efter utseende. Samtidigt så vill jag ju inte att hon ska ”sticka ut” mer än vad hon redan gör. Jag ger förslag på den prickiga klänningen som jag vet att hon gillar, även om den känns som en vardagsklänning. Hon tycker att det låter som en bra idé och tar den på sig. Att stå längst fram i kyrkan såg ut att gå bra, hon sjöng med i sångerna, men läraren uppmärksammade att hon inte längre ville stå där och följde med Stella till mig där hon fick sitta under resten av skolavslutningen. Det var en fin skolavslutning och Stella applåderade glatt åt sina kamrater.

Ett första läsår är slut. Det känns skönt att kunna bocka av år 1 och blicka framåt mot år 2. Till år två tappar vi en bra lärare som har följt Stella från förskoleklass. Det är tråkigt men vi gläds åt att hon kommer att finnas kvar på fritids. Stella har fortfarande ingen resurs. Jag skriver fortfarande för att jag upplever att det finns många frågetecken kring hur hon fixar lektionerna och om hon verkligen lär sig så mycket som hon skulle kunna göra med en pedagogisk resurs. Till klassen hör två resurser men ingen är kopplad specifikt till Stella och jag har aldrig sett att dem har varit tre pedagoger under samma lektion. Som jag tidigare har skrivit så känner jag inte till någon annan elev med Downs syndrom som inte har en pedagogisk resurs under lektionstid. De allra flesta har det dessutom under hela skoldagen och fritids.

 

 
 
Skola | | Kommentera |
Upp