Iakttagna
Härommorgonen när skolklockan ringde möttes jag och Stella av hennes två pedagoger i kapprummet. Där stod också två personer som jag inte har träffat tidigare men den ena kände jag igen som specialpedagog i kommunens elevhälsa. Ingen av dem presenterar sig eller säger god morgon utan står bara vid varsin kortsida av rummet och iakttar med alvarliga ansikten. Jag vet inte om det är Stella som de är där för att observera men av blickarna så känns det så. Även fast jag har uppmuntrat pedagogerna och rektorn till att ta hjälp utifrån så var det en mycket obehaglig känsla när jag lämnade denna onsdagsmorgon. På skolverket kan man läsa att det är viktigt att föräldrar som känner sina bara bäst har goda relationer och samverkar med skolan kring barnets utveckling. Barns möjligheter att nå så långt som möjligt i både sin kunskapsmässiga och sociala utveckling ökar genom samarbetet. Ett samarbete som varken känns självklart eller lätt.